Direktlänk till inlägg 28 oktober 2017
Jag hatar mina hjärnspöken!
Jag hatar när dom tar överhand och jag tappar kontrollen över mig själv. Det är inte okej någonstans! Vissa dagar är jag rädd för vad jag tänker och känner, framförallt då jag samtidigt har svårt för att stoppa impulserna. Dessa jävla impulser! Dessa jävla utbrott! Allt som händer tar så mycket energi. Jag pallar inte! Jag fixar inte denna ångest! Inte nu. Inte sen. Aldrig. Ångesten gör ont. I hela mig. Hela tiden. Varför måste denna ångest få finnas? Varför måste jag finnas?
"Om du går igenom ett helvete - så fortsätt gå" Kommunen gör det igen och igen och igen och igen och igen - likaså deras små irriterande skumtomtar. Snälla, tala om för mig vad fan jag ska göra - för jag orkar inte ta mer skit nu. Jag orkar int...
Dagens absolut största peptalk kom från helt oväntat håll - från en helt vanlig fyraåring som råkade vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Den ungen är så otroligt underbar! ...
Tiga! Min alldeles egna lilla trygghetsmaskot. Säger aldrig ett ljud, men finns alltid där oavsett vad som än händer. Nu behöver jag aldrig känna mig riktigt ensam igen. Så tack för att du blev min! I en trasslig tillvaro kan allt hända. Jag ve...
Tänk att ordet trygghet kan betyda så himla mycket! För mig betydde det allt! Nu har den största tryggheten i mitt liv förvandlats till någonting helt annat. Jag förstår inte. Jag kommer nog aldrig att förstå. Aldrig att förstå... Vad är egentl...
K A O S Kaos är just det ordet som lättast beskriver min vardag. En vardag full av stress, ångest, självskador, självmordstankar, (o)rutiner, förändringar, funktionsnedsättningar, kronisk njursvikt, högt blodtryck, celiaki, ätstörningar, boende...