"Om du går igenom ett helvete - så fortsätt gå"

Kommunen gör det igen och igen och igen och igen och igen - likaså deras små irriterande skumtomtar. Snälla, tala om för mig vad fan jag ska göra - för jag orkar inte ta mer skit nu. Jag orkar inte gå igenom det här längre. Orkar inte kämpa ensam längre. Inte ens smärtan av rakbladen gör ont längre...

Som om inte morgonen var jobbig nog - uppepå allt annat så avbokade bostödet dessutom 3 timmars stöd idag (med 30 minuters marginal, hejja). Jag visste redan med krånglet igår att det var så här det skulle bli. Men... Varför skulle jag känna mig sviken? Varför skulle jag känna mig övergiven? Varför skulle jag ha en anledning att falla ner i avgrunden igen? Jag är ju trots allt bara en liten minidroppe i havet...

Snälla pappa, prata med mig! Berätta för mig hur det är där uppe i himmelen. Kommer du att finnas där när jag kommer dit? Om jag ens kommer dit? Slipper jag smärtan? Ångesten? Denna grymma verklighet? Jag saknar dig! Vet också att många skulle sakna mig om jag försvann. Men jag orkar inte längre. Och livet kommer att gå vidare - för dom också...

FÖRLÅT