K A O S

Kaos är just det ordet som lättast beskriver min vardag. En vardag full av stress, ångest, självskador, självmordstankar, (o)rutiner, förändringar, funktionsnedsättningar, kronisk njursvikt, högt blodtryck, celiaki, ätstörningar, boendestöd, ledsagning, social fobi, mardrömmar, migrän, depression, otrygghet och en ständig kamp för en någorlunda dräglig tillvaro. Livet är svårt att leva. Livet är komplicerat. Livet är inte rättvist. Men framförallt så har mitt liv rasat samman!

Att "hamna mellan stolarna" i samhällets fina system får konsekvenser, och till slut orkar man inte kämpa längre. Nu har jag varit stark alldeles för länge, och jag har istället rasat ihop fullständigt. Så här långt under ytan har jag inte varit på flera år. Det gör så jävla ont. Varje andetag gör ont! Känslan av att vara så otroligt himla värdelös gör ont! Känslan av att vara omtyckt men samtidigt hata sig själv gör ont! Känslan av att "om du inte gör som vi säger så får du skylla dig själv" gör ont! Känslan av att inte längre ens få ihop en endaste lyckad dag gör ont! Känslan av att faktiskt vilja dö gör ont! Så otroligt jävla ont! Jag är inte rädd för att dö, men jag borde inte vilja dö. Jag borde vara full av livslust. Jag borde leva livet. Jag borde vara mig själv. Jag borde vara den där spralliga, glada, charmiga, humoristiska, underbara människan som jag innerst inne vet att jag är. Men jag orkar inte längre!